Det värsta man kan göra

Livet här borta på andra sidan Atlanten är fortfarande svårt och jobbigt. Just nu handlar det inte bara om hemlängtan- jag trivs inte så bra här. Jag har fina cheertjejer och en snäll värd familj runt omkring mig, men jag är inte lycklig på riktigt här. Och jag VET, tro mig jag vet så himla väl att den första tiden kan vara otroligt jobbig för att allt är nytt osv. Men nån gång måste man börja tänka efter vad som faktiskt är bra för en själv, eller egentligen inte tänka- bara känna med hjärtat. Jag kan inte leva med ett halft hjärta, jag måste laga det och fylla det med nya fina minnen, nya vänner och nya upplevelser.
Jag har två alternativ att välja mellan- antingen accepterar jag hur jag är här, "USA Josefine" och hur livet är här borta, eller så får jag ta beslutet att detta inte var min grej. Jag försöker och hoppas självklart fortfarande på att det blir alternativ 1.
Men jag har väl gjort det absolut sämsta man kan göra när man lever själv i ett annat land. Jag har tänkt på hur det skulle vara att komma hem, om jag kan hoppa in i skolan igen eller om jag skulle jobba ett år. Jag har tänkt på hur jag skulle ta upp träningen (min stenhårda träning) och äta nyttig mat igen. Jag har tänkt på alla roliga kvällar jag skulle ha med mina bästa vänner. Jag har tänkt på ALLT det där som bara gör det 100 gånger jobbigare.
Jag vet helt ärligt inte varför jag gör så mot mig själv, för det förstör bara för mig själv- ingen annan än mig själv. Jag vill inte ljuga, men tanken på att jag kanske kan få åka hem snart har fått mig att kämpa lite mer- för jag vet att jag kommer närmare hem för varje dag som går. I vissa stunder känns det som att jag redan gett upp- men jag ska säga er det att det har jag inte! jag ska fortsätta kämpa i några veckor till i alla fall.
 
Jag har fått många kommentarer som säger "dina vänner och din familj kommer att finns kvar när du kommer hem, allt kommer vara precis som vanligt, lev din dröm istället" Och det är väl såklart att jag vet att de kommer finnas kvar när jag kommer hem?? men det spelar ingen roll att de finns kvar om 9 månader, jag behöver dem NU. 
 
Idag fyller även en väldigt bra vän 17år. Älskar dig massor, hoppas du får en bra dag❤️


XOXO
 

KOMMENTARER


ª Ebba

känner typ precis lika dant, att detta kanske inte va min grej ändå, jag är inte samma pratglada person ja e hemma och att tänka att ja kan avbryta, se min vänner, träffa familjen får mig att vilja åka till flygplatsen nu!! förhoppningsvis blir de bättre för oss båda! och även om de känns jobbigt så hjälpte de verkligen att inte ha kontakt med folk från sverige alls, max kolla social media nån gång om dan, tillslut tänker man inte lika mycket på livet i sverige:) lycka till nu!!

2014-09-19 // 06:57:43

Känner exakt samma sak!!!

2014-09-19 // 22:32:59
ª Astrid

Hej fina Josefine! Jag tror att du är rädd för att du verkligen har lämnat din "comfort zone". Det är verkligen inte lätt, det förstår jag. Men du ska inte ge upp nu, fortsätt att försöka och om det verkligen inte funkar så tycker jag att du först ska försöka byta familj, för det kan man väl göra eller hur? Men om du åker hem så kommer du att ångra dig så himmla mycket. "The world is a book, and he who stays at home only read one page" glöm inte det. YOLO.

2014-09-20 // 11:36:40
Namn:
V.I.P?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: