Love

Det här inlägget vill jag rikta till alla människor i mitt liv som gör det värt att leva. Jag kan helt ärligt inte förstå att jag ska flytta ifrån er, att jag självmant väljer att flyta flera tusen mil från människor som jag sätter före mig själv- som jag älskar mer än mig själv. Jag har alltid varit en sådan person som tycker om att ha många vänner och många människor runt omkring mig, men de senaste åren har jag börjat prioritera mer och sätter äkta och färre vänner framför falska och många. Dock så kan jag säga att jag har fler än en bästa vän, och bara för att jag har flera bästa vänner så betyder inte det att jag kallar vem som helst för min bästa vän. Det är något man bygger upp tillsammans, det är inget man bestämmer, det bara blir. Det handlar om att hitta personer som kan lyssna när du är ledsen, som gör dig lycklig i alla stunder, som du kan lita på till hundra procent. Det handlar om att hitta personer som accepterar den person som du är och inte försöker ändra dig på något sätt, en person som älskar dig för den DU är. Jag har haft sådan fruktansvärd tur att jag har hittat människor som har ALLT det där och lite till. Även fast jag ska till nästan andra sidan jorden och kommer träffa nya människor och skapa nya band så kommer INGENTING att ersätta de vänner jag har här hemma. Ni är så galet bra ska ni veta och ni betyder oerhört mycket för mig! Ibland känner jag att det är för bra för att vara sant, att jag inte är värd att ha så underbara människor runt omkring mig. Varför har just jag fått dessa vänner? Varför får jag omringas av vänner som ger mig kärlek varje dag? Varför just jag? Den frågan ställer jag mig ofta, men det är inget jag egentligen vill tänka på. Jag vill bara njuta av att jag haft turen och visa min kärlek till de människor som gör allt för mig.  I vissa stunder fylls min kropp av ren kärlek och jag blir helt varm när jag tänker på de människor som betyder allra mest för mig. Jag får någon form av lyckorus och vill bara skrika ut all lycka och kärlek jag känner för dessa personer. Typ som nu, men jag försöker skriva ner några av mina känslor på en blogg istället.

Jag överdriver inte det minsta när jag säger att jag har fått de bästa vännerna man någonsin kan få. Jag har sådan tur att jag har fått dessa vänner, för jag vet att många inte får uppleva detta. Alla mina vänner vet om att om jag hade råd skulle jag ge dem allt i hela världen, för det är dem verkligen värda, mina vänner. Men det är inte alltid det materiella som räknas utan det är känslorna man ger till varandra. Jag är en väldigt känsloladdad person och jag skäms inte för att visa mina känslor, vilka det än är. Men att visa mina vänner att jag älskar dem är något av det bästa som finns. Jag älskar mina vänner och min familj över ALLT annat och det kommer INGEN någonsin kunna ändra på. Vad som än händer, vad dem än gör, så kommer jag älska dem exakt lika mycket som jag gör nu. Jag offrar mig själv för dem för jag vill inget annat än att dem ska må bra!

Och min familj.. ja jag vet inte ens vad jag ska skriva för att beskriva mina känslor för er. Ni är värda mer än allt på denna jord. Jag kan helt ärligt säga att jag flera gånger gråtit mig till söms när jag tänkt på hur mycket jag älskar min familj. Ni har gett mig så otroligt mycket och låtit mig bli den person som jag själv vill vara och lärt mig det viktigaste i livet. Jag är så otroligt stolt över alla i min familj och det har jag aldrig varit rädd för att visa. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att skämmas över att kunna visa mina känslor för mina föräldrar mitt på stan. Dem är inte bara mina föräldrar, det är mina bästa vänner och så kommer det alltid att vara. Såklart bråkar man ibland, men vem gör inte det? Det gör oss bara mänskliga och innerst inne så vet alla i min familj att jag älskar dem över allt annat!

Jag har helt uppriktigt börjat fått panik att jag ska lämna alla mina fina vänner och underbara familj! Det är det absolut värsta med den här resan, att lämna alla man älskar för att leva ett annat liv i nästan 1 år. Och att jag inte kommer kunna ha så mycket kontakt med alla hr hemma gör mig riktigt rädd. Jag är så otroligt rädd att jag ska tappa någon på vägen, men jag försöker gång på gång att övertyga mig själv att detta inte kommer ske. Så länge både dem jag vill hålla banden kvar så kommer det funka, och jag kommer göra allt för att det ska hålla.

Jag älskar er något otroligt mycket, glöm aldrig det! Och glöm ALDRIG hur värdefulla ni är!! Jag kommer aldrig kunna få ner alla mina känslor för vänner och familj på ett papper, jag kommer aldrig kunna förklara till hundra procent hur mycket ni betyder för mig! Men jag vill bara tacka att just NI är mina vänner.

TACK! 

 
 
Mamma, Pappa, Marcus, Sebastian, Victor, Mormor, Morfar, Farmor, Farfar, Frida, Maja, Malin, Emma G, Emma H, Emelie, Nellie, Hanna, Sofia, Vendela, Alicia, Karolina, Sandra, Viggo <3
 
Love from Josefine
 
 
K O M M E N T E R A (0)
publicerat i Allmänt / l‰nka inl‰gget

   

Varför vill jag åka som utbytesstudent? Nr.6

  • YOLO. Okej jag ska börja med att säga att jag egentligen HATAR detta uttryck! Det är så otroligt töntigt och ordet har missbrukats väldigt mycket enligt mig. Men det här ordet passar ändå den här resan! Man lever bara en gång och jag vill inte ångra mig senare i livet utan leva här och nu. För mig är det inte att supa sig smock full varje helg, nej utan att uppleva nya saker och våga ge sig ut på äventyr är YOLO för mig! Och om detta inte är YOLO så vet jag faktiskt inte om det finns något som ens kan kallas för YOLO! Jag fattar egentligen inte varför jag skriver detta som en av anledningarna till varför jag vill åka haha, men ja- det är ju faktiskt en anledning.
  • Upplevelsen.
  • Erfarenheten. - Man lär sig så otroligt mycket! om livet, sig själv, hur man klarar sig själv mm.
  • Självständigheten och självförtroendet. - Om man klarar det här, klarar man mycket och det kommer att stärka mig som person otroligt mycket tror jag!
  • Vinner mycket på det! - Kommer ha så mycket erfarenheter i bagaget.
  • Gå på high school och känna av high school spirit, gå på homecoming, prom och graduation. - Vem vill inte det?
  • Växer otroligt mycket av det.
  • Förhoppnings vis, nya vänner för livet + en andra familj. - Håller alla tummar att jag har hamnat hos en bra familj (vilket jag fått intrycket av) och skaffar bra vänner som man kommer ha kontakten med resten av livet.
  • Bra för CV:t. - Självklart inte den största anledningen varför jag vill åka, men det kommer ju vara en fördel senare i livet!
  • Uppleva amerikanska högtider. - T ex halloween (inte som tråkiga Sverige), thanks giving, jul, alla hjärtans dag mm.
  • Vill komma ifrån Sverige och tråkiga Örebro.
  • Behöver komma bort från svenska skolan ett tag. - Ja jag vet att jag bara har ett år kvar när jag kommer tillbaka men ändå, behöver en paus från det i alla fall.
  • Bara själva grejen att bo i USA. - Hallå hur coolt ät inte det?
 
Det här var faktiskt det sista inlägget om varför jag vill åka som utbytesstudent.. Jag orkar inte skriva ihop allt till ett inlägg som jag sa att jag skulle göra, men om ni vill kika på anledningarna igen eller om jag har fått några nya läsare så finns allt under kategorin "varför jag vill åka som utbytesstudent". 
Jag kan väl tillägga att jag nu kommit ur min "dåliga period" (dvs. frågar mig själv varför jag ens åker i väg på det här) ÄNTLIGEN! haha hade den dock bara i 2-3 veckor kanske men det är fruktansvärt jobbigt! jag har faktiskt gått tillbaka i bloggen och läst alla mina inlägg där jag skrivit hur otroligt taggad jag är osv. vilket gladligen har hjälpt mig in på de rätta och positiva tankarna igen. Så jag är väldigt glad över att jag skaffade blogg så pass tidigt, för det har faktiskt (utan att låta självisk eller kaxig osv) insirerat mig själv och peppat mig själv.
 
Nu ska jag försöka avsluta detta, vilket jag insett är sjukt svårt och jag suger på det. Men men, bye bye amigos
K O M M E N T E R A (0)
publicerat i Innan USA / l‰nka inl‰gget

   

5 MÅNADER!!

Hallå där!

Har en liten rolig nyhet att dela med mig till er mina kära läsare. I veckan har jag nämligen FÅTT MITT AVRESEDATUM!! YAY, galet glad och skönt att veta precis när jag ska åka! Den 23 augusti lämnar jag svensk mark för 10 månader i USA, vilket betyder att det är EXAKT 5 månader kvar idag. MINDRE än ett halvt år! Galet, galet, galet är vad det är! En annan jätte kulig grej är att Ebba också åker då, så himla skönt att ha någon man känner på flyget från Arlanda till New York. Jag kommer ju böla sönder på Arlanda så då är det skönt att ha någon att gråta ihop med haha, men också så man kan få något annat att tänka på. Har en känsla att vi kommer ha galet i New York tillsammans också, kan knappt vänta längre! Fattar ni?? Jag ska få spendera tre hela dagar i världens finaste stad, i staden som aldrig sover. I och med detta betyder det också (troligtvis) att jag kommer ha någon med mig enda tills jag träffar min värdfamilj på flygplatsen i Michigan eftersom Ebba och jag nästan bor i samma stad. Även detta är otroligt skönt, att ha någon som man känner hela vägen. Är det några andra utbytesstudenter som åker med Explorius som också har fått den 23 augusti som avresedatum? Är ju kul om vi är ett gäng! :)

Det är alltså 152 dagar kvar tills jag åker vilket känns så himla konstigt. Det är inte alls långt kvar nu, tänk bara- om ca.80 dagar går jag på sommarlov och då ska jag bara njuta, njuta och njuta, sen ska jag ge mig av. 

Men hur mår jag nu då? om jag ska vara ärlig så går det lite upp och ner just nu, jobbigast är det på kvällarna när jag ska sova. Jag tänker så otroligt mycket just då, men jag har insett att det är behövligt det också. Allt kan inte vara toppen hela tiden och man kan inte ha positiva tankar hela tiden, dock har jag blivit galet taggad nu när jag fått mitt avresedatum.

K O M M E N T E R A (3)
publicerat i Innan USA / l‰nka inl‰gget