Hejdå

Kommer börja detta inlägg lite annorlunda och börja med bilder istället. Tänkte visa lite hur mina veckor sett ut, dock har jag varit väldigt dålig på att ta kort, men dessa får duga.
Dagen efter att jag kom hem var det morfars begravning. Tror jag aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv, men jag är glad att jag fick säga hejdå❤️
Firade halloween med favvo brudarna,
Umgåtts med mina fina vänner.
Träffat några sköna killar från Paradise Hotel.

När jag kom hem från USA var dem på avsnitt 40. Jag kom i kapp efter 8 dagar...
Mysfrukost med mamma.
Tapas kväll med Emelie och Alicia.

Det är väl typ det jag gjort, + lite till.


Ja, det har nu gått 1 månad sedan jag kom hem från USA, 1 månad??!! Tiden bara flyger iväg, men det är väl  som man brukar säga "tiden går fort när man har roligt".
Dock så skulle jag ljuga om jag sa att allt är frid och fröjd och att jag lämnat allt bakom mig- för det har jag inte. USA finns i mina tankar väldigt ofta och vågen av ångest sköljer fortfarande över mig ibland och slår ikull mig. Det är inte så att jag saknar just min tid i USA. Utan det jag saknar är den längtan jag hade innan jag åkte, då jag trodde att jag skulle få mitt dröm år. Och det är jobbigt, jävligt jobbigt om jag ska vara ärlig, att se andra få sitt dröm år- men inte jag. Det svider till något fruktansvärt ibland.

Men jag skulle också ljuga om jag sa att jag inte är glad över att jag är hemma- för det är jag verkligen. Jag är så lycklig av att befinna mig på svensk mark igen, bland mina vänner och min familj. Jag har äntligen kunnat skratta, ha kul men framför allt- slappnat av och varit mig själv. Jag har hunnit med så mycket under dem veckorna jag varit hemma. Jag umgås med mina vänner nästan konstant och myser med mina föräldrar om kvällarna, jag lever det lyckliga livet som 18 åring och varje dag taggar jag och mina bästa vänner att vi är en dag närmare studenten. Jag går på Örebros gator och känner sådan lycka över att jag är tillbaka- att jag är hemma igen. Jag handlar i butiker jag tycker om, äter den mat jag mår bra av, jag tränar med mina föräldrar och mår bara allmänt väldigt bra.

Jag förstår och vet själv att jag måste släppa USA, för mitt egna välmående. Men det är lättare sagt än gjort. Trotts att jag mådde så otroligt dåligt av att vara där borta och att jag visste att jag inte kunde ha det så som jag hade det, så är det jobbigt att tänka att jag gav upp. Speciellt när jag omringats av sociala medier och ser att andra som har ett bra utbytesår. 
Något jag dock vill stryka under väldigt mycket är att jag absolut inte ångrar att jag åkte hem, inte för en sekund har jag ångrat mitt beslut. Det är bara jobbigt att det inte blev som jag ville och trodde.
Jag försöker tänka att just det här inte var rätt för mig, det var inte rätt tid i livet. Men att jag inte klarade av det gör mig livrädd. Jag har haft väldigt svårt att sätta upp nya drömmar och vad jag vill göra, för tänk om jag inte klarar det heller?
Men som jag skrev i mitt senaste inlägg, så ska jag fokusera på nuet och ta det som kommer efter studenten lite senare.

Och jag vet att jag skrev att jag skulle berätta mer om varför jag åkte hem, men jag känner inte att jag vill skriva ut allt här så att det inte blir några missförstånd med dem i USA.
Om det är någon som vill veta så får ni skriva till mig på Facebook.

Jag ska avsluta detta inlägg i lite positiv anda. För jag är ju trotts allt hemma och lycklig med det. Jag ser fortfarande saker helt annorlunda nu än vad jag gjorde innan jag åkte, jag uppskattar vad jag har omkring mig och mitt vardagsliv som jag förr tyckte var så tråkigt, älskar jag numera.

Ja, denna blogg har en berättelse för sig som jag säkert kommer titta tillbaka på, både med glädje och med sorg.
När jag startade denna blogg var jag tydlig med att jag bara skulle skriva om mitt utbytesår. Och jag har kommit till den punkten då jag inte längre har något att skriva om min tid i USA. Så med detta inlägg lägger jag nu på locket på min USA resa och blickar framåt. USA och mitt utbytesår är något jag levt för i snart två år, så det är dags att släppa det nu och gå vidare.
Jag vill bara tacka er som följt min resa och faktiskt lagt ner tid för att läsa på det jag skrivit. Det värmer verkligen. 

Ha det bra vänner❤️
XOXO


K O M M E N T E R A (0)
publicerat i Efter USA / l‰nka inl‰gget

   

Skillnader mellan Sverige och USA

Kom på att jag glömt att publicera listan på skillnader mellan Sverige och USA, så här kommer den:
 
- alla är mycket trevligare i USA
- allt är billigare i USA 
- amerikanare är överlag mer öppna än svenskar
- svenska killar är mycket snyggare!!
- jag åt MYCKET onyttigare mat i USA 
- modet är 1000 gånger bättre i Sverige
- de har skor inomhus i USA 
- min värdfamilj låste aldrig dörrar eller bilarna
- personalen packar matkassarna i affärerna
- dem har ost på ALLT
- de säger sorry HELA tiden, asså om man bara nuddade någon så sa dem "sorry" 
- MYCKET drama 
- det är väldigt sällan man använder kniv
- det är mycket renare utomhus där jag bodde i Michigan 
- de lämnar alltid meddelanden på telefonen 
- ekorrar överallt (haha lite random) 

K O M M E N T E R A (0)
publicerat i I USA / l‰nka inl‰gget

   

Svar på frågor efter att jag kom hem

Förlåt, förlåt, förlåt för att jag bara lämnat er här utan att uppdatera något om hur jag har det, hur jag mår osv. Men jag har inte riktigt haft tid eller ork. Om ni är nyfikna på hur jag har det osv. får ni kika in imorgon, då kommer jag förklara allt.
Men här kommer i alla fall svar på de frågor jag fick när jag kom hem.
Vill även tacka till alla andra fina kommentarer jag fick, ni är guld värda!

Q: Starkt av dig! Hur blir det med skolan nu när du kommer hem? Måste du fortfarande gå om?

Q: Kommer du kunna hoppa in i skolan igen eller måste du gå om när du missat ett par månader?

A: Jag har faktiskt fått hoppa in i skolan och min gamla klass igen. Självklart är det väldigt mycket nu och jag spenderar många extra timmar i skolan, men bara tanken att jag får ta studenten till sommaren, dessutom med mina bästa vänner, gör att det är värt det.
Jag tror att det hade varit väldigt jobbigt ifall jag hade behövt gå om ett år i alla fall, så jag är jätte glad att rektorn lät mig börja igen!

Q: Hej! Så glad för din skull att du bestämde dig för att åka hem, det verkade helt rätt beslut för din egen skull. Måste fråga; kände du dig alls kluven inför att åka hem? Har någon konstig känsla av att vilja åka hem men samtidigt inte vilja åka hem och vet inte riktigt vad jag ska göra med den.

A: Åh tack så mycket! Ja det var verkligen rätt beslut för mig. 
Jo, jag var kluven inför att åka hem. Det är som jag skrivit förut, det här har varit min dröm så länge, så att ge upp är inte så enkelt som man kan tro. Jag vet att det gått en månad sen du skrev denna fråga så jag vet ju inte hur du känner nu, men det enda du ska göra tycker jag är att lyssna på dig själv. Inte på andra för dem kommer antagligen försöka peppa dig att stanna (så var det i alla fall för mig). Lyssna inte på vad hjärnan säger, lyssna på hjärtat. Det gjorde jag och allt slutade väldigt bra. Jag vill ju varken försöka få folk att stanna om dem inte vill det eller få folk att åka hem. Men för mig hade jag inget annat val än att åka hem.

Q: Du är så otroligt stark ändå som klarade av dem där två månaderna. Jag själv hade inte klarat knappt en månad som det känns i dagsläget.. Har en fråga, får du tillbaka pengarna nu när du avbröt året? Kanske en konstig fråga, men det var bara något jag undrade.

A: Tack, vad gullig du är! 
Nej tyvärr får jag inte tillbaka 1 öre.. Väldigt surt med tanke på hur dyrt det var och att organisationen inte behandlade mig jättebra.

Hej! Ville bara säga att det var modigt att du åkte hem och att du orkade kämpa så länge! Jag har länge velat åka på high school, men vill inte lämna mina vänner och ta studenten med några andra. Jag funderar på om jag ska vänta till college för det verkar också roligt, jag har verkligen panik detta är sista chansen att åka för mig, tycker du att jag borde vänta till college?

Åh blir så glad av dessa kommentarer, tack!
Jag förstår precis hur du känner. Jag kommer utgå från mig själv nu, det behöver ju inte stämma men det är så jag känner. OM jag hade fått spola tillbaka tiden och fått chansen att göra annorlunda, så hade jag gjort det. Då hade jag antingen åkt som au pair eller till college efter studenten istället. High school var lite för omoget just för mig. De flesta vet nog att det är mycket mer regler osv. för amerikanska ungdomar, vilket också gör att man blir mogen senare än vad vi blir här i Sverige. High school passade helt enkelt inte mig, men jag tror att college faktiskt hade gjort det. För även fast jag hade väldigt mycket hemlängtan, så var det ju saker runt om mig som påverkade det väldigt mycket. Dock så kommer jag inte att åka i väg på college då det är väldigt dyrt, men jag har funderat på au pair i kanske London i 6 månader. Fast det kommer dröja ett tag innan det sker i så fall.
Om jag ska försöka sammanfatta svaret lite då; den upplevelsen jag fick och de känslorna jag har om high school är kanske inte den/de bästa, men bara för att jag fick en dålig upplevelse betyder inte det att du kommer få det. Det är jätte många utbytesstudenter som tycker om high school och trivs jättebra. Men om jag hade varit du, hade jag väntat till efter studenten.

XOXO

K O M M E N T E R A (0)
publicerat i Efter USA / l‰nka inl‰gget