Jag har under min tid här i USA sett mitt liv från en helt annan vinkel, på ett helt nytt sätt. Jag uppskattar livet och vad det gett mig så otroligt, otroligt mycket mer nu än förut. Jag har alltid tyckt om livet och jag har alltid varit bra på att uppskatta människor runt omkring mig, men jag har alltid velat mer- jag har inte tyckt att det jag har, har varit tillräckligt.

Men det är nu jag verkligen insett vad jag har och hur sjukt bra liv jag har. Jag har inte bara insett hur bra personerna jag har runt omkring mig är och hur mycket jag älskar dem- utan jag ser SAKER, materiella ting, som jag aldrig lagt märke till förut. Det är små, små saker som jag insett att jag inte kan leva utan. 

Jag ÄLSKAR mitt liv hemma i Sverige, den vardag som jag förut var trött på och inte uppskattade speciellt mycket är nu en av de saker jag saknar allra mest. När jag nu bor här, långt ifrån mitt hem, så har jag insett att min dröm är Sverige. Jag kanske inte vill bo kvar i Örebro efter studenten, men jag lever mitt drömliv i det avlånga landet lagom.

Jag har varit så upptagen med att se hinder och problem, att jag inte sett att jag faktsikt lever i min egna dröm där hemma, trotts att vardagen är tråkig ibland.

 

Jag har tappat bort mig själv men samtidigt aldrig varit så säker på vad jag vill. Jag har insett hur jag vill vara som person- vem den RIKTIGA Josefine är. Och jag önskar så gärna att jag kunde visa den personen här, men det är något som stoppar mig. Det är det som har gjort det så himla jobbigt. Jag vet vem jag vill vara, vem jag trivs bäst med- men jag kan inte vara mitt bästa jag här.

 

Men jag har börjat inse att mitt liv här borta, kanske är exakt som det där hemma- jag är så upptagen med att se hinder och problem, att jag inte ser att jag faktiskt lever i min egna dröm här också. När jag kommer hem kommer jag inse att jag hade det väldigt bra här borta, och ångra att jag ville att tiden skulle gå fortare. För så känner jag fortfarande- jag vill att tiden ska gå fortare. För 1 1/2 månad är ingenting om man jämför hur länge jag ska vara här. Men jag måste bli bättre på att ta vara på tiden, jag måste lära mig att njuta här borta- trotts att det är väldigt jobbigt ibland. Jag har gått tillbaka i bloggen och läst alla inlägg jag skrev innan jag åkte. Där jag var en lycklig tjej som snart skulle få uppleva sin största dröm, och det här året kanske inte blir som jag trodde- men det är fortfarande min dröm, och jag måste ta vara på den drömmen.

Innan det är för sent.