Idag har varit en väldigt jobbig dag, många avsked och väldigt många tårar. Att jag är sjuk gör inte saken bättre heller. Under hela den här dagen har jag varit låg, den sämsta dagen på länge! Igår kväll umgicks jag med mina favvobrudar för sista gången på 10 månader. Vi satt och kramade om varandra och tårarna bara strömmade ner för våra kinder. Vid 23 tiden bestämde vi oss för att dra ut på en sista roadtrip, vi lyssnade på våra låtar, pratade, skrattade och gjorde allt det där som man gör med sina bästa vänner. Helt underbart var det, jag kommer verkligen sakna våra roadtrips i lilla pärlan. 

Imorse blev det ännu mer avsked- då sa jag hejdå till tjejerna i klassen, mina älskade BBB´s. Till en början gick det bra, men sen när vi kom till sista kramen så brast det. Alla bara grät och grät och det fanns liksom inget slut, tårarna fortsatte bara att forsa ur ögonen på oss. Det är så himla sjukt hur nära man kan bli med några personer man inte kände och inte ens visste vilka det var för två år sedan. Imorgon, den 22 augusti, är det EXAKT två år sedan jag träffade mitt underbara gäng för första gången. Om jag visste då hur kul vi skulle ha det tillsammans skulle jag nog skrattat åt det och inte trott på det. Men nu sitter jag här två år senare och de är mina bästa vänner. Efter många "sista kramar" så var vi tillslut tvugna att släppa taget om varandra och ge varandra en sista blick. Det gjorde så himla ont, så så ont i mitt hjärta. När jag väl sagt hejså till gänget slängde jag mig i Malins armar och grät ännu mer. Henne har jag haft vid min sida sedan jag var åtta år, så det är klart att det är jobbigt att säga hejdå- de suger rent ut sagt!

Sedan gav jag mig vidare mot nästa avsked- mormor. Det enda jag behöver säga är väl att mitt hjärta gick itu. Min mormor betyder ALLT för mig, och att se henne gråta blev bara för mycket. Jag trodde inte att jag hade några tårar kvar, men där hade jag ju helt fel. 

Just nu känner jag mig ganska tom, jag vet inte vad jag ska känna. Den här dagen har varit den värsta dagen i mitt 18 åriga liv. Men jag vill ju fortfarande ge mig i väg, för det här är min dröm- och den får jag uppleva om 2 dagar!

Ni vet dem där breven jag fick av Frida som jag ska öppna vid olika tillfällen. Det är ju nu så att många av mina underbara vänner är väldigt kreativa så jag fick faktiskt brev av Malin igår på dagen som jag också ska öppna vid olika tillfällen. Senasre under kvällen fick jag liknande brev av Emelie och Alicia. Trotts att de till utsidan ser ganska lika ut så är jag otroligt glad att jag fick så pass många brev av olika vänner. För alla betyder så himla mycket för mig, så jag är så himla glad att ha något personligt från alla dem. TACK ännu en gång tjejer! <3

 

XOXO