Alla har vi den där perioden då allt bara är skit. Der spelar ingen roll om man är omringad av massor av personer man älskar. Allt är bara skit. Allt vänds om till det negativa och ingenting går bra. Allt går åt helvete och ingenting blir som man vill. Man kämpar men det ger inget resultat. Alla dem där dåliga sakerna händer samtidigt, det är väl därför det är en så kallad "dålig period". Det bryter ner mig så oerhört mycket. Jag har en klump i magen hela tiden och den knyts åt hårdare och hårdare för varje dag. Det är inte lätt när det är svårt men jag får tänka att det går över snart. Det här håller inte på för evigt!

Det är nog det jag är mest rädd för. Jag är rädd att den här "skit perioden" ska komma.Den här perioden kommer varje år, flera gånger per år till och med. Men det är skillnad till när jag är i USA. Nu har jag min familj, i USA är jag själv. Helt själv och ingen annan. Visst, min värdfamilj och mina nyvunna vänner kommer säkert stötta mig, men det är ändå inte samma sak som hemma, för det är inte hemma. Men i slutändan så är det väl det som kommer göra mig starkare. 

Nu ska ni få slippa mitt depptalk. Men det är väl naturligt? Att hamna i dessa perioder.