Min hemlängtan är fortfarande stor, den börjar ta över hela mitt liv här borta.

Varje natt, precis varje natt, drömmer jag om att jag får träffa mina föräldrar igen och varje gång jag vaknar upp och inser att det var en dröm vill jag bara försvinna där ifrån.

Jag får många sms där det står "det här är ju din dröm, ge inte upp", men helt ärligt vet jag inte vad min dröm är längre. Jag har tappat bort den under dem två veckorna jag har varit här och det är nog en av de jobbigaste sakerna. Jag försöker, jag försöker så mycket att hitta motivationen igen men den är helt borta. Jag vet knappt vad jag kämpar för längre- för mig själv eller för att jag är livrädd för att andra ska tycka att jag är svag om jag ger upp? Men sen är det dem där orden också, "ge inte upp". Dem orden skär rakt in i mitt lilla hjärta. Det här är något jag kämpat för och längtat till i flera år, och jag åkte faktiskt i väg- jag lämnade ALLT. Jag var modig som gjorde det, men ändå är man svag för att man inte vet om man klarar av det. För "ge upp" för mig är två ord som används när någon är svag- man klarade inte av det, man var inte tillräckligt stark.

Ingen, absolut INGEN, kommer någonsin kunna förstå mig till 100% vad jag känner. Utbytesstudenter vet hur det är, men ingen förstår helt. 

Och trotts att jag vet att det inte är många som ens har kommit så långt som jag faktiskt har gjort, så är jag livrädd för vad alla ska tycka och tänka. "Sluta klaga, du lever i USA!", "herregud du har varit borta i 2 veckor! Så jobbigt kan det väl inte vara?!!". 

Men varför ska jag vara rädd för vad folk ska tycka om mig för att jag längtar hem? Jag är flera 100 mil hemifrån, i ett land där de pratar ett annat språk, utan min familj. Hur många har egentligen ens vågat ge sig i väg? Många drömmer om att flytta till USA men det blir aldrig av för att man inte vågar. JAG vågade och det ska jag vara stolt över!! Hur den här resan än slutar ska jag vara så otroligt nöjd och stolt över mig själv att jag vågade. Men nu måste jag bara kämpa på och hoppas att det blir bättre.

XOXO