99
Nu är jag äntligen nere på tvåsiffrigt. En väldigt stor sak för oss utbytesstudenter. Det är ett tecken på att det inte är lång tid kvar nu. Det känns också nästan som en belöning, man går här hemma dag ut och dag in och väntar på att dagen med stort D ska komma. Och detta är ett tecken på att tiden går framåt och att just den där speciella dagen faktiskt snart är här. En riktig j***a underbar känsla är det!! Att få bekräftat att det man längtat efter och drömt om i så många år bara ligger några dagar ifrån en.
Nu är det också bara ca.1 1/2 veckor kvar till avresemötet vilket jag ser jätte mycket fram emot. Där kommer jag att träffa Matilda och Ebba och det är alltid kul, men jag hoppas även på att få prata med andra utbytesstudenter. För det är annorlunda att få prata med andra som sitter i samma sits som jag. Även fast jag har underbara vänner som faktiskt orkar lyssna på allt pladder så är det något som känns extra bra, det går inte att förklara riktigt- man måste få uppleva det själv. Så är det några som läser detta och ska på mötet i Stockholm den 25 maj så får ni gärna lämna en kommentar :)
