Ännu en milstolpe har nu passerats och nedräkningen har verkligen börjat på riktigt nu.

 

50 dagar. 

Mina känslor är blandade och dagarna är varandras motsatser.

Jag är taggad på att åka. Jag vill inte åka. Kan jag inte få åka imorgon? Varför gav jag mig in på det här?

Upp, ner, upp, ner. Längtan hit, rädsla dit.

En berg-och dalbana är det enda som kan jämföras och ge liknelse till mina känslor. Ordet kaos förklarar också ganska bra på hur jag känner. 

Men jag försöker att intala mig själv att det är fullt normalt. Att jag är fullt normal. Att mina svägningar är fullt normalt. För det är det väl? jag ska lämna allt snart, allt som är tryggt och som jag älskar. Men jag ska också snart få uppleva min största dröm.

Då är det väl inte konstigt att det svänger? 

 

50 dagar har jag nu kvar i Sverige. 50 dagar av spänning, skräck blandad förtjusning, skratt, tårar, lycka och självklart längtan.

två snapshots från förra veckan.