Love
Det här inlägget vill jag rikta till alla människor i mitt liv som gör det värt att leva. Jag kan helt ärligt inte förstå att jag ska flytta ifrån er, att jag självmant väljer att flyta flera tusen mil från människor som jag sätter före mig själv- som jag älskar mer än mig själv. Jag har alltid varit en sådan person som tycker om att ha många vänner och många människor runt omkring mig, men de senaste åren har jag börjat prioritera mer och sätter äkta och färre vänner framför falska och många. Dock så kan jag säga att jag har fler än en bästa vän, och bara för att jag har flera bästa vänner så betyder inte det att jag kallar vem som helst för min bästa vän. Det är något man bygger upp tillsammans, det är inget man bestämmer, det bara blir. Det handlar om att hitta personer som kan lyssna när du är ledsen, som gör dig lycklig i alla stunder, som du kan lita på till hundra procent. Det handlar om att hitta personer som accepterar den person som du är och inte försöker ändra dig på något sätt, en person som älskar dig för den DU är. Jag har haft sådan fruktansvärd tur att jag har hittat människor som har ALLT det där och lite till. Även fast jag ska till nästan andra sidan jorden och kommer träffa nya människor och skapa nya band så kommer INGENTING att ersätta de vänner jag har här hemma. Ni är så galet bra ska ni veta och ni betyder oerhört mycket för mig! Ibland känner jag att det är för bra för att vara sant, att jag inte är värd att ha så underbara människor runt omkring mig. Varför har just jag fått dessa vänner? Varför får jag omringas av vänner som ger mig kärlek varje dag? Varför just jag? Den frågan ställer jag mig ofta, men det är inget jag egentligen vill tänka på. Jag vill bara njuta av att jag haft turen och visa min kärlek till de människor som gör allt för mig. I vissa stunder fylls min kropp av ren kärlek och jag blir helt varm när jag tänker på de människor som betyder allra mest för mig. Jag får någon form av lyckorus och vill bara skrika ut all lycka och kärlek jag känner för dessa personer. Typ som nu, men jag försöker skriva ner några av mina känslor på en blogg istället.
Jag överdriver inte det minsta när jag säger att jag har fått de bästa vännerna man någonsin kan få. Jag har sådan tur att jag har fått dessa vänner, för jag vet att många inte får uppleva detta. Alla mina vänner vet om att om jag hade råd skulle jag ge dem allt i hela världen, för det är dem verkligen värda, mina vänner. Men det är inte alltid det materiella som räknas utan det är känslorna man ger till varandra. Jag är en väldigt känsloladdad person och jag skäms inte för att visa mina känslor, vilka det än är. Men att visa mina vänner att jag älskar dem är något av det bästa som finns. Jag älskar mina vänner och min familj över ALLT annat och det kommer INGEN någonsin kunna ändra på. Vad som än händer, vad dem än gör, så kommer jag älska dem exakt lika mycket som jag gör nu. Jag offrar mig själv för dem för jag vill inget annat än att dem ska må bra!
Och min familj.. ja jag vet inte ens vad jag ska skriva för att beskriva mina känslor för er. Ni är värda mer än allt på denna jord. Jag kan helt ärligt säga att jag flera gånger gråtit mig till söms när jag tänkt på hur mycket jag älskar min familj. Ni har gett mig så otroligt mycket och låtit mig bli den person som jag själv vill vara och lärt mig det viktigaste i livet. Jag är så otroligt stolt över alla i min familj och det har jag aldrig varit rädd för att visa. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att skämmas över att kunna visa mina känslor för mina föräldrar mitt på stan. Dem är inte bara mina föräldrar, det är mina bästa vänner och så kommer det alltid att vara. Såklart bråkar man ibland, men vem gör inte det? Det gör oss bara mänskliga och innerst inne så vet alla i min familj att jag älskar dem över allt annat!
Jag har helt uppriktigt börjat fått panik att jag ska lämna alla mina fina vänner och underbara familj! Det är det absolut värsta med den här resan, att lämna alla man älskar för att leva ett annat liv i nästan 1 år. Och att jag inte kommer kunna ha så mycket kontakt med alla hr hemma gör mig riktigt rädd. Jag är så otroligt rädd att jag ska tappa någon på vägen, men jag försöker gång på gång att övertyga mig själv att detta inte kommer ske. Så länge både dem jag vill hålla banden kvar så kommer det funka, och jag kommer göra allt för att det ska hålla.
Jag älskar er något otroligt mycket, glöm aldrig det! Och glöm ALDRIG hur värdefulla ni är!! Jag kommer aldrig kunna få ner alla mina känslor för vänner och familj på ett papper, jag kommer aldrig kunna förklara till hundra procent hur mycket ni betyder för mig! Men jag vill bara tacka att just NI är mina vänner.
TACK!
