En tredjedels år. 4 månader. 17,5 veckor. 122 dagar. Det är det som är kvar tills jag åker. Verkligheten har ännu inte kommit i kapp och jag undrar när den kommer göra det, för tillslut så kommer den att göra det. 

Har inte den här månaden gått oerhört fort?!! Var det inte första april i går? Känns som jag nyss satt och skrev mitt "5 månader kvar" inlägg, men nu sitter jag och skriver "4 månader kvar". Om alla månader går lika fort som april har gjort, så är jag snart i augusti! Men det är bra, vill bara att augusti ska komma nu. Massor av roliga saker händer då; jag ska till Sälen för en arrangerad träningsvecka i Sälen med mamma, pappa och bästis med familj, jag fyller 18år (övertaggad till detta), jag ska till Ullared och Göteborg med HELA min familj (vilket var väldigt länge sedan vi alla gjorde något tillsammans!) + brorsornas flickvänner, jag ska ha avskedsfest/18 års fest- ganska tråkigt med avsked iför sig- men att fira med mina närmsta vänner kommer bli underbart, jag och bästis ska ut på en festkväll i underbara Stockholm, jag ska spendera några dagar i New York <3<3 och jag flyttar till Michigan. Så ser augusti ut för mig så det är inte så konstigt att jag längtar!

På utbytesfronten står det dock fortfarande rätt stilla. Har tagit en fika med Ebba och Matilda och skrivit lite med min värdfamilj. Har även köpt lite mer presenter till min värdfamilj och börjat bygga på en packlista. Inte jätte intressant kanske. Men nu är det bara 1 månad kvar till avskedsmötet vilket är väldigt roligt, det är också ett tecken på att tiden går fort. Även fast jag för tillfället tycker om att tiden springer ifrån mig så blir jag samtidigt lite rädd. Jag vill inte att sommarlovet ska gå fort, jag vill njuta av den svenska sommaren till fullo utan att jag oroar mig för att den snart ska ta slut. Tänk om mitt utbytesår går lika fort? Då kommer jag knappt märka att jag varit borta. Jag läser på varenda utbytesblogg just nu- "ta vara på tiden för det går fortare än vad man tror". Jag blir helt ärligt livrädd när jag läser det. Jag vill inte att det ska gå för fort, jag vill inte att det ska vara över innan jag hunnit njuta av att jag faktiskt lever det livet jag så länge drömt om. Det enda jag försöker intala till mig själv nu innan avresa är att jag ska ta vara på all tid under mitt utbytesår, säga JA till det mesta, vara öppen och NJUTA varje dag- även dem dåliga, se det positiva i alla dagar helt enkelt. Är inte det alla utbytesstudenters mål? Så varför stressa över tiden gått för fort och att man snart ska åka hem? Man kan inte stoppa tiden så njut av varje dag istället för att ångra sig senare att man inte utnyttjade tiden tillräckligt och bara njuter under den sista delen av året. Jag vill inte se tillbaka på mitt år och tänka "jag skulle ha njutit och tagit vara på tiden mer än vad jag gjorde". Dessutom vill jag inte lägga min sista tid i USA åt att ha panik över att jag snart ska åka hem. Jag kommer säkert sitta där om ett år och ha panik över att jag snart ska hem till Sverige igen, men jag ska försöka att förtränga det när det väl kommer. För jag kommer nog aldrig förlåta mig själv om jag efteråt ska sitta och ångra mig över saker jag gjort och inte tagit vara på tiden.

Mycket babbel blev det nu men så blir det när man inte har något annat att skriva. Inga bilder har jag heller.. men men, nu kan jag inte skriva mer för nu ska jag sätta mig och plugga lite matte, kul kul. Adios amigos.